Feber..........igen...
Jag förstår inte varför vi aldrig blir friska i detta hus??!!
Den sista veckan nu så trodde jag att nu, äntligen nu är vi friska så vi kan vara ute och Melina kan gå till dagis, skööönt! Men man skall inte tro det, Melina som skulle sova över hos sin moster igår kom hem med 39,6 i feber.
Moa har inte fått svar ännu på sin senaste körtelfebertest, men det är bara att hålla tummarna!
LillSaga och busAbbe är friska, peppar, peppar ta i trä.
Nu gäller det att hålla oss undan från vinterkräksjukan, men med vår otur denna vinter så kommer nog den oxå och hälsar på ett varv eller två.
Jag har börjat jobba lite, det är jätte kul, har ju inte jobbat mycket de sista 4 åren eftersom det kommit 3 underbart busiga och otroligt gulligt hemska små barn.
Har nästan glömt bort vad kul det är att träffa arbetskamraterna, planera för jobb och tänka jobb.
Låter nog knasigt men det är mycket avkopplande från att vara hemma hela dagarna, visst man har ju ansvar med inte på samma sätt. Här hemma är jag ju hela tiden mamma, mamma, mamma och visst är det härligt att få vara till allihopa, men det är jätte kul att få komma iväg och vara bara Eva.
Trodde inte att det skulle vara en så här bra känsla om jag skall vara ärlig, trodde jag skulle vara fullt upptagen med att längta hem till mina barn, men det är inte så, däremot så är det roligt att komma hem till dem, stryka dem på kinden då de sover, pussa på dem.
Det är bara så att det är verkligen nyttigt att komma ifrån hemmifrån, fast man trivs med att vara hemma med dem.
Just nu sover Melina och Saga, Abbe är hos moster och lekaer med sin kusin Alva, han saknar verkligen henne. De har flyttat en bra bit från oss, tidigare bodde vi med en gård emellan och nu är det mil emellan.
De är bara 11 dagar mellan dem, Alva är äldst så förhoppningsvis så kommer de att stå varandra nära, ja alla små kusinerna förståss.
Men man måste ju inte vara jämngammal med sin kusin för att stå henne nära, Abbes Kajja är ju 19 år äldre än honom och han fullkommligt älskar henne, hon har oxå flyttat en längre bit ifrån oss nu. Men Abbe lägger sin leksakstelefon brevid sig i sängen på kvällen "Om kajja jinger".
Den sista veckan nu så trodde jag att nu, äntligen nu är vi friska så vi kan vara ute och Melina kan gå till dagis, skööönt! Men man skall inte tro det, Melina som skulle sova över hos sin moster igår kom hem med 39,6 i feber.
Moa har inte fått svar ännu på sin senaste körtelfebertest, men det är bara att hålla tummarna!
LillSaga och busAbbe är friska, peppar, peppar ta i trä.
Nu gäller det att hålla oss undan från vinterkräksjukan, men med vår otur denna vinter så kommer nog den oxå och hälsar på ett varv eller två.
Jag har börjat jobba lite, det är jätte kul, har ju inte jobbat mycket de sista 4 åren eftersom det kommit 3 underbart busiga och otroligt gulligt hemska små barn.
Har nästan glömt bort vad kul det är att träffa arbetskamraterna, planera för jobb och tänka jobb.
Låter nog knasigt men det är mycket avkopplande från att vara hemma hela dagarna, visst man har ju ansvar med inte på samma sätt. Här hemma är jag ju hela tiden mamma, mamma, mamma och visst är det härligt att få vara till allihopa, men det är jätte kul att få komma iväg och vara bara Eva.
Trodde inte att det skulle vara en så här bra känsla om jag skall vara ärlig, trodde jag skulle vara fullt upptagen med att längta hem till mina barn, men det är inte så, däremot så är det roligt att komma hem till dem, stryka dem på kinden då de sover, pussa på dem.
Det är bara så att det är verkligen nyttigt att komma ifrån hemmifrån, fast man trivs med att vara hemma med dem.
Just nu sover Melina och Saga, Abbe är hos moster och lekaer med sin kusin Alva, han saknar verkligen henne. De har flyttat en bra bit från oss, tidigare bodde vi med en gård emellan och nu är det mil emellan.
De är bara 11 dagar mellan dem, Alva är äldst så förhoppningsvis så kommer de att stå varandra nära, ja alla små kusinerna förståss.
Men man måste ju inte vara jämngammal med sin kusin för att stå henne nära, Abbes Kajja är ju 19 år äldre än honom och han fullkommligt älskar henne, hon har oxå flyttat en längre bit ifrån oss nu. Men Abbe lägger sin leksakstelefon brevid sig i sängen på kvällen "Om kajja jinger".
Kommentarer
Trackback