trolltagen

Jag blir rädd när jag läser i tidningar om alla de barn som far illa av sjukvården, för bara två år sedan höll jag på att mista min son som då var ca 6 månader. Han hade kraftiga diareer, kräktes och var nära till uttorkning, vi for in med honom en tisdag till Sunderby sjukhus, men blev hemskickade eftersom läkaren sa att de ger honom bara vätskeersättning och det kan jag göra hemma. Det hade jag gjort hemma, men det hjälpte inte honom, hur som helst så for vi hem. Min älskade unge blev bara sämre, jag blev livrädd, trodde faktist att jag kommer att förlora honom, han var okontaktbarn, fontanellen var som en grop och den lilla människan hade på några dagar förlorat mer än 2kg i vikt. Det blev onsdag morgon och vi for in igen på barnakuten på Sunderby sjukhus och då frågade doktorn mig vad jag tyckte hon skulle göra??? Jag sa att jag far inte härifrån förrän ni hjälpt honom! Då blev vi inlaggda på barnavdelningen, där fick vi under kvällen träffa en helt underbar barnläkare, som tog prover på min prins och la honom i dropp, sakta men säkert kom lillkillen tillbaka till livet och på tredje dagen fick vi åka hem, då åt han välling igen, lite men ofta.
Jag tänker ibland att jag kunde ha förlorat honom, mer tänker jag på det nu när flera kommer fram i media om att de förlorat sina barn. Det är fruktansvärt!
Nu är min lille kille en livlig 2 och en halvåring med mycket bus och upptåg hela dagarna, tack gode Gud att vi fick behålla honom, tack för att det fanns kompetent personal på avdelningen. Utan denna doktor och utan min envishet så är jag övertygad om att han inte hade funnits idag.