trolltagen

Jag har jobbat natt i fem nätter, en natt kvar på detta skift.
Jag cyklar till jobbet och kommer så göra i ur och skur och då får man tillfälle att låta tankarna fara runt.
För några veckor sedan fick jag två samtal hem om att det finns föräldrar som snackar skit om min dotter och hennes pojkvän, det är ju aldrig roligt att höra.
Jag tycker inte om sånt här snack så jag ringer upp den person som dessa två som ringde mig säger är källan.

Kan säga att det var ett rätt okej samtal, hon berättar för mig att det är inte första gången som det snackas om ungdomarna av dessa föräldrar som träffas och jag blir så j-a förbannad!
Varför nämner man ungdomarna vid namn om man inte har underlägg för att det är som man säger, bara för att dessa vistas på det stället var saker och ting händer och att pojkvännen bor i en av lägenheterna i huset el skall vi kalla det "byn" som snacket berör.

Jag har inga problem med ungdomarna och vi vet vad de gör för det mesta, precis som andra föräldrar till sina tonåringar......
Det snackas om att de dricker......och ja det har väl hänt, jag vet om det, men det har även hänt nästan alla andras barn i denna skitsnackar föräldragrupp.
De vill att man skall ringa hem om man får höra att deras barn dricker, men varför ringde de inte hem till mig när de fick höra att mitt barn druckigt???? 
Man kan inte kräva av andra vad man själv inte kan göra anser jag.....men det kanske är lättare att snacka skit om ungarna istället.
Visst jag vet att deras barn druckigt och jag vet att ett par av flickorna varit alldeles för full, för min dotter som har civilkurage har ringt hem och varit orolig och berättat och fått rådet av mig att ringa flickornas föräldrar om de inte får dem att må bättre.

De snackas om att min dotter skall ha flyttat till sin pojkvän....ne hon har ju inte det, men var ville vi andra vara när vi var 16 år och kär, med den som man var kär i såklart.
Och dessa två helt otroligt fina ungdommar sköter sin skola utan anmärkningar från den så självklart skall de få vara med varandra om de vill de.

Jag kommer på mig själv att jag försvarar dem, men egentligen behöver jag inte de.
 
Jag vet hur otrolig min dotter är och jag är så stolt över henne, för jag har inte mött en ungdom med sådant civilkurage som hon har någonsin.

När hon kom ny i klassen på Tunsakolan så var det en tjej i klassen som blev kränkt av killar i klassen och hon ifrågasatte det, med resultat att själv bli utsatt för elakheter.
Men du skall inte tro att det stoppar hennes tro på rättvisa!
En sk kompis var dum med en tjej på gymnastiken, min älskade dotter med ordentligt med skinn på näsan sa till henne och tog avstånd från henne.
En annan mamma sa då att hennes dotter inte behöver välja sida, dottern kände båda tjejerna den som var dum och den som blev kränkt.
Jag sa att jag är stolt över min dotter som tar ställning och avstånd till sånt!

Alldeles för några veckor sedan hände nått som jag faktist skrytit om och det är när min dotter och en kompis till henne hade fest i lokalen. Dit kom ett 40-tal personer som inte var bjudna, men min dotter och hennes kompisar hade mod och ett stort civilkurge att stoppa dem i dörren för att meddela att detta var en privatfest.
Vi vuxna fanns tre minuter bort om vi skulle behövas utöver våra koll som vi hursomhelst gjorde.

Jag kan göra listan längre, jag är stolt över min dotter, hon står för mer än många andra gör.

Jag är inte orolig för henne hon sköter sig, det gör hennes pojkvän också.
Så sluta snacka skit och ta reda på fakta, vilka ungdomar det gäller innan ni drar alla över en kam.

Jag har varit stenhård med att lära mina barn att man står för vad man tycker och tänker och sina handlingar, bra som dåliga.
Visst kan mina barn också göra tokiga saker som gör mig mindre glad, men de kan inte göra mig mindre stolt över dem.
Jag är defenitivt inte en mamma som säger, inte mina barn!
Jag föraktar de som gör de.
Men jag har också lärt mina barn att de inte behöver stå och ta saker som de inte gjort.

Som Grynet säger "Ta ingen skit!"

Fundera lite på vad era egna barn gör istället.....och jag kommer inte att ringa och skvallra på dem, det är ingen som ringer och skvallar för mig de bara skvallrar om mina barn och kanske om ig med, vem vet....

Men jag kan säga att jag vet hur mina barn mår, för de mesta vad de gör och de är aldrig rädda för att komma hem, jag finns här för dem inte de för mig!