Jag svimmade nästan

I kväll ringde min telefon(jag såg att det var min äldsta son):
Jag  - Hej mitt barn!
Sonen - Hej, mamma! Jag är på kvantum och jag tänkte om jag fixar fika, kommer ni och fikar på söndag?
Jag - SJÄLVKLART!

Till saken hör att min son som nu fyller år på söndag har inte velat att vi firar hans födelsedag på 5 år!!! Han har inte velat ha nå besök om vi inte har pratat och kommit överens om det tidigare, så ni kan ju förstå att man nästan svimmar. Men tålamod och envishet ger utdelning till slut. Man skall aldrig sluta bry sig, alltid finnas där om man behövs, alltid ha dörren öppen när han kommer osv osv....Nu känns det som om han har fått den tiden han behövde, nu blir vi inbjudna och det är så J-A kul! Länge sedan jag kände en sån här glädje och det känns underbart! Jag älskar den där hopplösa, underbara, fantastiska människan! Min förstfödde, min son!

Kommentarer
Postat av: Sara

hej eva :)

Postat av: Sara

jo jag känner lillemor :) vi bor bara 20meter ifrån varandra :) hur är det med dig? allt bra med barnen?

2008-09-13 @ 21:25:18
URL: http://neverendingme.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback