trolltagen

Alla som känner mig vet att jag har sju barn med tre olika pappor och att det är på ett ganska lustigt sätt :)
Vi har idag en väldigt bra kontakt mellan varandra och ställer upp på varandra och på barnen. Det har inte alltid varit så lätt och då med speciellt en av papporna. Det har varit många turer, prova på vv-boende, familjerätt, en hel del tjafs och bråk. Det har varit år av jobbighet, magont och många tårar, men NU är vi här och det är som allt det här jobbiga ALDRIG har funnits. Det som är lite tragiskt är ju att det tagit så lång tid att flickan nästan är vuxen nu....
Men jag är glad att jag orkat kämpa, kämpa för att hennes pappa skall ha henne, kämpat för att hon skall betyda mer än nya kvinnors barn, kämpat för just hennes rätt till sin pappa och det är just därför som de har en ganska bra relation idag. Jag skulle ALDRIG ta mina barns rätt till deras pappa ifrån dem. Jo OM papporna hade en onaturlig relation till sina barn, men jag har tur, ingenting sådant :)
Nu känns det bra att han och jag kan ventilera saker runt vårt barn och jag får tankar från hans sida som får mig att tänka annorlunda och inser att han har faktist rätt i mångt och mycket. Han har inte alltid varit bra, men nu är han den bästa pappabilden för vårt barn.
Såklart har han inte alltid bara varit dålig, jag skulle ljuga om jag påstod nått sånt. Han har gett henne en livskvalite som Jag inte gett och det är kärleken till fjällivet. Drömmen de har som är gemensam är att bestiga Kebnekaise och planen är att göra det om kanske ett år.

Pappa nr1 till mina barn, vi har som aldrig bråkat direkt, vi samsas och ställer upp på barnen ochh varandra så gott det går. Däremot så är han alldeles för snäll och för blödig för att vara pappa hehe.
Men vi kan umgås som vilka vuxna som helst, det som är lite mysko är att han känns inte som mitt ex, mera som en kompis. Våra barn har mest bott hos honom sen vi separerade, det är väl en sorg i sig i mammahjärtat, men det är viktigare att barnen mår bra och trivs än att jag är lycklig. Sen skulle man inte vara så lycklig så länge om barnen inte mådde bra i skolan och inte hade vänner, så såklart att de skulle bo var deras liv fanns.
Och tack gode gud för att vi alltid klarat av att vara vänner jag och deras pappa.
Pappa nr3....ja han bor ju här med sina barn.....:) Åtminstonde var tredje vecka :)